Bojkotta Tryggsam i Sverige AB

Kära läsare, som ni alla vet är jag en mycket fridfull man som gärna undviker konflikter och föredrar universal love. Well, även jag har dock mina begränsningar och förra veckan nådde jag en sådan när jag fick ett oväntat telefonsamtal. Jag kände inte igen numret som ringde och hoppades att det kanske skulle vara en executive från Buddah records eller kanske Electra. Kvinnan på andra sidan var dock svensk så jag hann tänka att han kanske var från Silence innan hon presenteraed sig som representant för brandskyddsföretaget Tryggsam i Sverige AB. Tydligen är det i Sverige mycket vanligt att hus brinner ner här och jag gissar att det beror på svenskarnas märkliga tradition att bygga hus av primitivt trä istället för dekorativt och hållfast tegel. Detta är för mig en av de stora baksidorna med Sverige, att på detta sätt såga omkull uråldriga träd som har så många anrika historier att berätta.

Försäljaren erbjöd mig ett brandlarm, free of charge, som även kunde anslutas till min telephone så att jag fick ett SMS om den upptäckte eld. Jag eldar väldigt sällan inomhus men efter att hon spelat upp ett exempel på brandvarnarens ljud lät jag mig ändå övertygas för det lät ganska cosmic och skulle kanske kunna samplas som intro på min nästa skiva som ska handla om ett ryndskepp som kraschlandar på en främande planet.

Två dagar senare fick jag ett postpaket från Tryggsam i Sverige AB som tackade för mitt köp och bad mig placera brandvarnaren på en central plats i hemmet. Jag funderade länge och väl på vilken som egentligen är the most central place för mig och kom fram till att det bör vara ute hos hönsen eftersom dom har svårt att varna mig om det skulle uppstå en eldsvåda där eftersom dom redan kacklar högt hela dagarna. Jag lade den i Ms. Dettmars rede när hon var upptagen med att picka på golvet och smög sedan ut.

På kvällen hade jag och Dik Mik en liten grillfest i wigwamen och eftersom jag nu skaffat brandlarm brydde vi oss inte om att släcka elden när vi var klara och gick in. Larmet skulle ju ringa upp min telefon ifall det uppstod någon farlig brand så jag somnade lugnt i soffan till ett avsnitt Not the Nine O’Clock News. Döm om min förvåning när jag vaknar med ett ryck av att Dik Mik står i sin pjamas och ropar för full halls att hans mästerverk står i lågor. Jag tittade ut och såg till min förfäran att wigwamen fattat eld. Jag kunde inte tro att det var sant och kontrollerade min telefon, som inte fått något SMS från Tryggsam i Sverige AB. Jag hade blivit lurad!

Jag vill härmed avråda alla wigwamägare att inte låta Tryggsam i Sverige AB sköta era brandvarnare. Som tur är kommer säkert snön snart så att Dik Mik kan bygga en ny snöborg men just nu är han lite deppig och säger att han aldrig mer vill se en wigwam i hela sitt liv.

Fire_New Moon 048

Advertisements

∆∆°∆

En gång när jag var i The United States med mitt gamla band Hawkwind träffade jag en native American som visade mig hur man kunde bygga sin egen flöjt med hjälp av bara en trädgren och en kniv. Det finns en alldeles särskild kraft i toner som frambringas ur instrument du själv har tillverkat för det känns som du dirigerar naturen snarare än spelar. Det är förstås inte sant, men ändå en intressant tanke. Men ingen kan styra naturen egentligen, vi kan bara tänja på gränserna för vad den låter oss göra. Även om jag steg ombord på ett rymdskepp imorgon tillsammans med Dik Mik, Dilek och Jahangir och for iväg på en inter galactic planetary tour så står vi fortfarande under naturens kontroll för naturen och universum är i slutändan det samma och allt hänger ihop. Men om jag någongång besöker en annan planet kommer jag be befolkningen om tillstånd att bryta av en trädgren och tillverka en flöjt av den. För även om allt hänger ihop är jag säker på att den skulle få ett alldeles unikt sound när våra världar möts på detta sätt. Ungefär som när jag besökte the Pyramid of Khufu och framförde min musik där, något alldeles särskilt hände när mina toner mötte väggarna av en byggnad som uppförts av en man som levde several milleniums ago.

The Cosmic power of Love to you all ∆∆°∆

Garden Pests

Så härligt det är med höst. Skogen byter färger och fylls av spännande svampar som hjälper till att skänka inspiration åt åldrade cosmic saxophone players såsom yours truly. Jag har idag krattat ihop en stor hög med löv och kröp sedan in i den så att bara slutet av min saxophone stack ut och spelade där en far out version av Children of the Sun. Det kändes mycket bra att vara i så nära kontakt med Mother Earth och jag låg kvar en lång stund efteråt och lyssnade til naturens egna ljud, som bara stördes när jag andades ut så att saxophonen gav ifrån sig en dov kosmisk vibration. Någon gång när jag har tid över skulle jag vilja göra en skiva som låter som naturen här på jorden. Men det får bli senare, för jag är trots allt cosmic saxophone player till yrket och mitt kall är att återskapa ljuden av de delar av universum som människan ännu inte besökt.

Så passa på och njut medan ni befinner er här på jorden. Vem vet var vi återföds i nästa liv?.

Peace

hawkport

Bagpuss

Jag glömde tyvärr bort månförmörkelsen i söndags kväll. Av en slump råkade jag se att tv skulle visa en film vid namn Space jam samma kväll och det lät naturligtvis för lockande för att jag skulle kunna hålla mig borta. Jag laddade upp genom att bre trekantsmackor och skära bort kanterna, hälla upp en bag of crisps i en skål, sätta i en ny glasspinne i munstycket till mig saxophone, tända ett blockljus som Dik Mik råkat få med sig från en restaurang, flytta alla saker från soffan, baka en kladdkaka och slutligen hänga upp en drömfångare som jag själv konstruerat av hönsens fjädrar. Dik Mik hade varit ute hela dagen med en bensindunk och liftat runt för att hitta vanen och när han väl kom hem blev han head over heels över mitt upplägg och tyckte det lät som den perfekta ritualen inför månens skådespel.

My mind expands every time jag tänker på att människor besökt månen! I mitt tidigare band Hawkwind diskuterade vi ofta månen och dess roll som solens ersättare at night time och hur viktigt det är att inte ta den för givet. Det finns tusentals planeter i universum men månen har ändå alltid en speciell plats in my heart eftersom det är jordens närmaste granne. Den hjälper sea turtles att orientera sig bort från onda måsar, den kontrollerar the tidal waves i Southampton och den har inspirerat till Hawkwinds låt Howling Moon på skivan Onward, som kanske inte är det bästa Dave Brock har gjort men helt okej om ni frågar mig. Och så sjunger ju David Jones om den i sin populära låt Space Oddity som även har ett väldigt trevligt inslag av saxophone.

Filmen var inte riktigt vad jag hade förväntat mig och jag kommer inte riktigt ihåg how the story ended, men den var ändå väldigt underhållande. The jam som utlovades i titeln handlade om problem med olika världar som möts och inte om improviserande instrument som bygger upp kosmiska stämningar genom storslagna och oväntade vändningar. Först blev både jag och Dik Mik lite besvikna eftersom vi satt redo med våra instrument för att fylla ut soundet, men flera av figurerna var cartoons så filmen var väldigt underhållande ändå. Efteråt diskuterade vi våra favoritcartoons och jag visade Dik Mik en nyckelring med British Petroleums pyssling som jag brukade leka med som barn och han tyckte den var väldigt fin och längtade tillbaka till när han var ung och tittade på Bagpuss på BBC. Vi låg så i flera timmar och pratade och fantiserade ihop nya avsnitt av Bagpuss och hur han fick sällskap av pysslningen från British Petroleum och Popeye the Sailor och alla möjliga andra. Allt var så roligt att vi helt glömde bort tiden och blev inte påminda om månen förens den redan var borta och solen började gå upp igen.

Well, det finns som sagt tusentals planeter i universum så vi får säkert tillfälle att spela igen någon annan gång.

Peace

pysslingeae3f