Mustig korvsoppa

Dik Mik har varit ganska nere sista tiden. Enda sedan hans wigwam brann ner i en force majeure har det varit lite som att något fattas hos honom. Jag hade hoppats att snön skulle komma snart så att han kunde bygga en ny borg, men the weather verkar inte riktigt vara på Dik Miks sida just nu, unfortunately. Vi har repat lite men ofta slår han bara på ett back track på sin sampler och drar ner mössan för ögonen. Idag var det i alla fall lite bättre för jag hittade ett häfte med rikskuponger instoppat i en faktabok om the Kalahari Desert inne i badrummet och bjöd ut Dik Mik på middag. Vi gick till Dileks grill som vanligt och beställde korv med pulvermos, och eftersom det räknas som en så kallad meal ingick även Pepsi Cola 🙂 Dik Mik mumlade något om att korven kunde haft en svartare stekyta men det märktes ändå hur maten fick honom på bättre humör.

Till slut hade han blivit så pass glad att han drog upp blixtlåset på magväskan och frågade om vi skulle gå runt knuten och gräva ner en stridsyxa. Vi satt på avfallscontainern och tittade på stjärnorna när jag plötsligt kom att minnas förra julen och min stödkonsert för the elderly tillsammans med Dilek. På sätt och vis var det startskottet för den framgångsrika turné jag befunnit mig på det senaste året som tagit mig till bland annat Näsåker, Köping, Västerås, Sala och Säter. Precis som många andra rockstjärnor who wrestles with success så hade jag inte så många pennies kvar nu när året började närma sig slutet, men vad gör väl det. Det viktiga är att ha det bra och sprida universal love och det har jag sannerligen gjort.

Jag kände mig varm inombords och fick lust att sprida mer kärlek så här i juletid, så jag klappade Dik Mik på axeln och frågade om han hade lust att ge några pensionärer en pleasant surprise. Han nickade förstående så vi gick till vanen och hämtade min saxophone och ett regnrör och begav oss sedan över torget. Dörren vid lastkajen till äldreboendets matsal var olåst så vi skyndade oss in så att det skulle bli en överraskning även för personalen. Så fort vi kom in i matsalen blåste jag igång en wicked tune för att fånga allas uppmärksamhet och Dik Mik utropade att frälsaren var tillbaka och redo att rädda dem alla. Sedan spelade vi en låt som är svår att avgöra så här i efterhand hur lång den egentligen var för jag fick en väldig feeling och försvann liksom in i musiken. Jag tror dock den var ganska lång för när vi var klara kom en person från personalen fram och förklarade att luciatåget redan varit här och att vi nog gått fel. Jag förklarade vilka vi var och att detta var en julgåva och då tackade hon så mycket och bad oss sluta men att vi gärna kunde få lite mat om vi var hungriga. Jag var mätt eftersom vi just ätit men Dik Mik hade plats för lite mer och försedde sig glatt av den mustiga korvsoppan som bjöds. Sedan dess har han varit på strålande humör så kanske var det på något märkligt sätt hans aptit som försvann med wigwamen men som nu har kommit tillbaka 🙂

Peace to you all.

Advertisements

Ett spöke

Igår var jag på en flea market för att försöka finna ett nytt tape deck. Det var ett väldigt bra ställe för ägaren hade ingen särskild inriktning på sin verksamhet så det gick att hitta allt möjligt användbart. Han brukar även dyka upp med lite prylar på bakluckeloppisen där jag jobbade förut men då har han bara med sig saker som han dubbelkollat att dom fungerar så det är mycket svårare att göra fynd där. När jag gick runt bland de trivsamma bergen av vintage electronics och porslin kom jag av oklar anledning att tänka på att jag kanske var ett spöke. Jag har ingen speciell anledning att misstänka att det verkligen förhåller sig så men det var ändå en spännande tanke för jag tror nämligen inte att någon skulle märka det. Jag hade min vanliga fodrade flanellskjorta, fiskehatt och Wellington boots så till det yttre såg jag ut som vilken människa som helst. Det är lite svårt att förklara men så som jag tänkte skulle jag alltså kunna vara ett spöke men att ingen märkt något för att jag ser helt ordinary ut. Ja jag vet inte riktigt vad jag vill säga med detta men tanken har följt med mig allt sedan dess.

Universal love.