Brainstorm

Jag är fortfarande medborgare i the United Kingdom och måste därför kontakta en svensk myndighet som heter Migrationsverket med jämna mellanrum för att skriva under några papper och svara på några frågor och så där. Eftersom jag bor ganska enskilt sköter jag många av mina ärenden med myndigheten via telefon, precis som jag gör med många andra saker, till exempel vårdar min vänskap med Dik Mik etc. Samtalen med Migrationsverket är för det mesta väldigt formella och inte så särsklit roliga, ungefär som myndigheten som ansvarar för mitt konstnärsstipendie varje månad. Idag ringde jag i alla fall till Migrationsverket och som vanligt blev jag placerad i en telefonkö. Eftersom jag lever ett ganska omväxlande liv har jag inget emot att sitta i kö, det är ett bra tillfälle att lägga andra saker åt sidan och bara slappna av en stund. Men tyvärr är den pausmusik som Migrationsverkets telefon spelar ytters tråkig och inspirerar inte alls till att exempelvis tacka solen för att den skiner varje dag eller fundera vilka historier stenar skulle berätta om de kunde prata, sånt som de flesta jag känner vill att musik ska göra.

Jag fick idag sitta i telefonkö i ungefär 10 minuter innan en så kallad handläggare svarade. Först uppfattade jag inte riktigt namnet, för jag får erkänna att jag inte lyssnade särskilt noga och bara väntade på att få detta överstökat, men efter några sekunder hajade jag till över vad jag just hört. Rösten på andra sidan telefonen tillhörde någon som kallade sig Joel Brainstorm! Jag insåg att de måste ha en nummerpresentatör på myndigheten och att handläggaren kännt igen mitt nummer och ville förmedla att han var ett fan av Hawkwind. Det hela gjorde mig lite överrumplad och jag visste först inte riktigt vad jag skulle svara – jag var smickrad men ville inte låta för entusiastisk. Med den mest avslappnade röst jag kunde få fram frågade jag vad han tyckte om pausmusiken som myndigheten valt att spela i sina telefoner? Precis som jag var han säkert lite nervös för han svarade att han inte visste hur den lät. Jag nynnade en liten bit och han höll med om att det kanske skulle gå att byta till någon bättre men att han inte riktigt visste vem som ansvarade för detta.

Vi hade ett långt och trevligt samtal där jag föreslog olika låtar med Hawkwind de kunde ha som pausmusik. Han kände inte igen de flesta titlar så att jag fick nynna en liten bit på en kazoo som jag turligt nog hade i byxfickan idag. Detta händer faktiskt ganska ofta när man spelar rymdrock för lyssnarna spelar sällan en låt i taget utan låter skivan snurra från början till slut, och då är det inte alltid så lätt att komma ihåg låttitlar. Del Dettmar kallar till exempel You shouldn’t do that för ”hair cutting song” för då kommer han ihåg texten och kan nynna melodin så han vet vad han ska spela. Handläggaren som kallade sig Joel Brainstorm hade dock inte några egna namn på låtarna men berömde mitt kazoospel och föreslog att jag skulle kontakta deras tekniska avdelning för att erbjuda min musik. Jag tackade för hans support och önskade honom en trevlig dag innan jag lade på. Sedan kom jag ihåg att jag ju egentligen ringde i ett annat ärende men då hade klockan hunnit bli så mycket att jag var tvungen att skjuta det på framtiden för att hinna ut på gården och spela saxophone när brevbäraren passerar i sin bil. Hon vinkade åt mig i tisdags förra veckan och jag har sedan dess tagit för vana att de dagar jag är hemma och det inte är för kallt ute befinna mig på gården och spela lite avslappnat på min saxophone mellan 10 o’clock och 12 o’clock med en förhoppning om att väcka hennes intresse ytterligare. Jag har fortfarande kontakt med Riita ibland men betraktar mig ändå som single ;).

Telefonsamtal från Del Dettmar

Fick ett telephone call från min old mate Del Dettmar imorse. Han ville önska gott nytt år och det är alltid trevligt att höra hans varma röst. Del bor vid Kootenay Lake i norra Canada så för honom var det sent på kvällen dagen innan min, vilket alltid gör mig lite förvirrad och vi måste alltid börja varje samtal med att reda ut detta en gång för alla. Del frågade hur det var med alla gamla pals och jag har ju tyvärr inte koll på så många men svarade att jag trodde att Dik Mik befann sig i Danmark på jobb och att Dave Brock mådde bra senast jag träffade honom på ett fartyg på the Baltic sea. Precis som jag och Dik Mik började Del i Hawkwind som roddare men gick över till att spela synthesizers när Dik Mik tog en liten paus från bandet efter en incident med min van. När han mådde bättre tyckte Dave Brock av två synthesizers lät fetare än en så båda blev kvar i bandet och en ny roddare fick anställning istället. Vi hade några väldigt trevliga år men på en stundande flygresa till Sellafield råkade Del höra fel på ett utrop och misstog British Columbia för Cumbria och bordade ett plan till Canada istället för norra England. Hawkwind är vana vid att alla medlemmar ibland inte dyker upp så vi genomförde konserten ändå utan problem, men vi undrade ju efter någon dag vart han tagit vägen. På den här tiden gick det inte att spara nummer i telefonerna för de hade ingen display och var inte mobila så det var inte så lätt att få tag i varandra.

Det visade sig i alla fall att norra Canada var som klippt och skuret för Del Dettmar för han blev kvar där och trivs utmärkt. Jag vet inte exakt vad han pysslar med om dagarna, men vem vet egentligen det? Hans resa är väl på sätt och vis inte helt olik min egen även om jag hamnade i Sverige istället.

Sedan berättade Del den goda nyheten att han kommer besöka Europa i vår tillsammans med en alternativ upplaga av Hawkwind, som jag själv faktiskt turnerat en del med genom åren. Hawkwind har ju som ni säkert vet ganska många tidigare medlemmar, vilket fört med sig det praktiska att det finns musiker över till flera upplagor att turnera samtidigt. En del tittar lite snett på detta men jag låter mig inte bekommas eftersom jag är en av the original musicnauts. Föreställ er Space Ritual utan stämningsskapande saxofon och flöjt. Nej precis, det vore inte mycket att ha! Jag sa till Del att han gärna fick slå mig och Dik Mik en signal igen när han kommit över så kunde jag ta min saxophone och Dik Mik sin sampler och haka på dem. Han lovade att göra det om han kom ihåg.

Här är en bild på Del från tiden när det begav sig:

DelHead

Och ett lite nyare kort från min trädgård när han hälsade på senast för två år sen:

del1

Han har verkligen inte åldrats en dag!