Spännande dag

Idag har varit en riktigt spännande dag. Det började med att jag gick ut till hönsen för att bjuda dem på lite kokt spagetti som jag glömt äta upp. De blev otroligt förtjusta och jag lät mig påverkas av deras uppmuntrande kackel och gick in för att koka lite mer åt dem. När det var klart gick jag in i wigwamen för att se om den kunde inspirera mig till att skapa ett stycke musik som kommunicerade med universum. Det kunde den inte idag men väl där inne kom jag att tänka på att det är nytt år nu med allt vad det innebär. Allt som varit tillhör det förflutna och allt som händer i framtiden är del av det nya året. Jag kommer aldrig mer kunna uträtta något 2014* så allt som jag gjorde idag var på sätt och vis som om jag gjorde det för första gången. Jag gick till baksidan av huset och kände på stegen upp till skorstenen, om jag klättrade upp där nu skulle det vara första gången någonsin i år. Jag lät bli för den är av järn och jag hade inga vantar på mig så det skulle bli väldigt kallt om händerna. Istället gick jag fram till en stor gran och kände på en gren. Den var inte alls lika kall som stegen så utan att reflektera närmare över saken sträckte jag på ena benet och började klättra upp i den. När jag klättrat kanske 20 feet upp slog jag mig ned på en gren och tankarna blev lite klarare igen. Med stor sannolikhet var jag den första människa som någonsin klättrat i den här granen i år. Den kunde mycket väl vara över 40 år gammal och jag bodde inte ens i Sverige när den en gång börjat gro. När den fick sina första egna skott befann jag mig antagligen på ett öppet fält i Cornwall eller Somerset, spelandes på en liten flöjt medan de andra i Hawkwind-gänget dansade euforiskt. Kanske spelade jag någon av låtarna från Hall of the Mountain Grill som precis kommit ut då. Granen hade antagligen aldrig hört Hawkwind förens jag råkade köra förbi här med min van och fick se skylten med ”Dödsbo till salu”. Men här och nu korsades våra vägar, under de första skälvande timmarna av ett helt nytt år. Jag bröt av ett skott och tuggade på det. Antagligen var jag den första människan som åt av den här granen i år. Jag kände att jag ville SMS:a Dave Brock för att fråga om han mindes vad vi gjorde den 2 januari 1975, men jag hade fått så mycket koda på fingrarna av klättringen så mobilskärmen blev bara en stor gegga. Dum som jag var stoppade jag tillbaka telefonen i byxfickan och nu har den klibbat fast där inne, även det för första gången i år.

gran

Det är verkligen en spännande tid just nu att uppleva allt för första gången! Om jag bara ska ge er ett råd idag så är det att ta vara på dagen och gå ut och uppleva något nytt och spännande. Det behöver inte vara att lära känna ett barrträd men säkert har du något nytt och oupptäckt alldeles i din närhet!

*Innan tidsmaskinen är uppfunnen, naturligtvis.

Advertisements

Jaaaaa! Triumf!

Hon svarade! Riita svarade att hon hade glömt sin telefon hemma när hon gick till jobbet, nattskift på en pappersmassefabrik. Sen kom hon hem och somnade utan att titta på sin telefon. Men för bara en timme sen, när allt kändes som mörkast fick jag ett svar. Hon skrev att hon gärna ville ta en kopp någon gång! Hon ska till Sverige för att hälsa på sin systerson i mitten av januari och då ska vi mötas någonstans. Varje partikel i min kropp skriker av längtan. Jag ville svara något otroligt överväldigat lyckligt, men jag lade band på mig själv. Hon får inte veta hur anxious jag varit och hur lättad jag är nu. Det är osexigt med män som inte är säkra på sig själva. Det var vad Dik Mik alltid sa till mig när vi var på turné, och han gick alltid hem hos damerna (trots att han inte spelade blås, hehe). Så jag ska vänta ett tag, play the game. Men i min ensamhet tillåter jag mig själv att vara överlycklig. Jag har spelat elflöjtsolot till Silver Machine säkert femton gånger på rad nu och börjar känna mig light headed. Bäst att varva ner lite. Jag ska koka en kopp té och läsa “Stormbringer”, skriven av Hawkwinds gamle vän och Nebulabelönade Michael Moorcock. Fantastic litterature.