Payin’ the dues

Stärkt av gårdagens framgång tog jag mod till mig idag och gick in på Rusta för att betala plasttofflorna jag av misstag fått med mig därifrån tidigare. Mina gamla skor stod inte kvar men de hade ändå hål i sulan så jag tyckte inte det var så viktigt att få tillbaka dem. Dock uppenbarade sig ett annat problem för affären hade sänkt priset på tofflorna sedan jag var där sist så prislappen jag sparat stämde inte. Att reda ut denna invecklade historia i kassan kändes plötsligt allt för komplicerat så jag beslutade mig istället för att köpa ett till par till det nya reapriset och tänkte att det ungefär jämnar ut allt. Det kändes skönt att betala och göra rätt för mig. Jag köpte även en stor håv som jag tänkte använda till att försöka fånga den mystiska fågeln som gäckat mig under hösten. Vi behöver verkligen ha ett nytt möte för att reda ut alla frågetecken.

Väl hemma igen var det dags för några andra att få betalt. Jag tog min långa skarvsladd och drog ut den till hönsen. Sedan i somras har jag haft återkommande problem med sorkar som invaderar hönsens reden och förser sig av de läckra äggen som värps där. Min förhoppning var att de skulle gå i ide och försvinna under vintern men problemet har snarare blivit värre på sistone och jag har skjutit upp detta bekymmer länge nog. Jag kopplade in högtryckstvätten och brännde på med full stråle mot hålet i väggen där jag tror att sorkarna håller till (måste kommar ihåg att lämna tillbaka den snart, har lånat den av en granne i över ett halvår). Hönsen blev lite stressade så jag pausade tillfälligt och hämtade saxophonen och fortsatte sedan med att spela en lugnande melodi på den med vänsterhanden samtidigt som jag blastade skiten ur sorkhålet med högern. Det blev ganska fuktigt på golvet så jag ställde in en värmefläkt och schasade ut hönsen i wigwamen tillfälligt så de slipper bli blöta om fötterna.

Advertisements

Jamboree i fullmåne

Dik Mik ringde mig från en engelsk Police Station idag. Han tackade så mycket för mössan och plånboken som genast kom till användning så att han kunde betala böterna till the Police för gräset jag skickat med och som fastnat i tullen. Jag beklagade om han fått problem men han sa att det var lugnt och att han uppskattade min omtanke. ”The mirror of illusion reflects the smile” sa han med varm röst och citerade alltså Hawkwind från deras låt Mask of the Morning på skivan Electric Tepee som ingen av oss fick vara med på, tyvärr. Jag vet inte riktigt vad han ville säga med det men det lät fint. Han frågade hur det var med vår wigwam och jag drog en vit lögn och sa att flera grannar kommit förbi och berömt den och att några scouter till och med frågat om de fick övernatta i den. Dik Mik blev glad och vi började diskutera om vi skulle överraska scouterna i midnattstimmen med att framföra en hyllning till månen på saxophone och sampler. Jag kunde klä ut mig till en mäktig albatross där saxofonen fick gestalta min majestätiska näbb och Dik Mik kunde vara plåtgubben i Trollkarlen från Oz med sin sampler fasttejpad på magen. Jag gick ut i boden medan vi pratade och rotade fram mina grodfötter – dom skulle nog gå att göra om till ett par snygga fågelfötter med hjälp av lite lim och hönsfjädrar. Dik Mik hade massor med foliepapper hemma från ett tidigare projekt som inte blev av så han hade också allt som behövdes. Det vore nog inget scouterna hade väntat sig kan man säga! Sen blev Dik Mik avbruten av en bobby som ville ha tillbaka sin telefon och han blev tvungen att lägga på. Jag gick in igen och såg mycket fram emot vårt full moon jam. Men så kom jag ihåg att jag ju hittat på allt helt själv. Det fanns inga scouter på riktigt och ingen som gått förbi gården har sagt något positivt om wigwamen även om många stannat upp och tittat på den ganska länge. Varför gör jag så här ibland och hittar på saker och lurar mig själv?

Trevlig weekend allihopa!

scuba-steve-costume-flippers

Allväderstövlar

Vi är ju alla som bekant born to go. Till en början kan vi varken gå eller krypa men under större delen av våra liv går vi någonstans varje dag. Jag har tänkt mycket på detta och hur viktigt det är att ha ett par bra skor. På sommaren går det bra att vara bare feet men här i Sverige upptäckte jag fort att på vintern måste man alltid ha ett par skor på sig när man är utomhus. När jag spelade stämningsskapande saxofon i Hawkwind brukade jag stoppa mina fötter i ett par gummistövlar med låga skaft som jag tyckte mycket om. De var lätta att ta på och enkla att hålla rena året om. I Sverige är de tyvärr för kalla för att användas på vintern om det inte är en väldigt kort promenad, så jag har behövt köpa nya skor ett tag nu. Jag gick till the library på förmiddagen idag för att låna en bok om hur svenskar klär sig, men the librarian sa att de inte hade någon sådan bok tyvärr. Jag frågade om hon visste var jag kunde få hjälp att värma mina fötter och hon funderade en stund och svarade sedan att jag borde gå till en affär som heter Rusta där man kan köpa allvädersstövlar. Rusta är ett stort varuhus som har flera olika avdelningar och på en av dessa säljer de kläder och skor. Där fann jag ett par sandaler av plast som jag provade och som var mycket sköna. Den mjuka gummiplasten fick varje steg att kännas lite lättare så jag tog genast ett kort på dem med min telefon och skickade ett MMS till min gamla band mate Dave Brock och tipsade att de nog är mycket bekväma att använda på hårda stage floors när han spelar live med Hawkwind. Dave svarade och tackade för mitt tips. Sedan berättade han att Hawkwind skulle spela samma kväll på ett fartyg som korsar The Baltic Sea och att jag gärna fick följa med om jag ville. Jag satte mig i en stol på trädgårdsavdelningen för att tänka efter och kom fram till att jag inte hade något särskilt för mig på kvällen. Därefter gick jag straight away till min van och körde mot Stockholm och här sitter jag nu på färjan och bloggar från telefonen. I min iver glömde jag att ta av mig sandalerna jag provade i affären men jag har sparat prislappen så att jag kan betala dem en annan gång. Tyvärr hade jag inte tid att svänga förbi hemma och plocka upp min saxofon, men när jag är klar med det här tänkte jag gå in i app store och undersöka om det finns någon spaced out saxofon-app att ladda hem ifall Dave och grabbarna vill jamma lite efter giget.

Featured image

For the time being lämnar jag er med dessa rader från ‘The Sea King’ som du finner på The Cronicle of the Black Sword.

To his kingdom he is now bound
The sea around him is his shroud

In search of hat

Dagen började med att jag tog det lite lugnt. Jag hade egentligen tänkt inventera skogen på baksidan av huset för att se om jag kunde hitta boet till fågeln som pickade på min ruta härom veckan. Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag inte kan släppa händelsen men känner en energi inom mig som verkligen vill ta reda på om pippin försökte säga mig något. Medan jag åt min frukost satte jag på en livebootleg med The Crazy World of Arthur Brown samtidigt som jag bildgooglade Julio Iglesias eftersom det slog mig att jag inte hade en aning om hur han såg ut nu för tiden och om han ens levde. Detta var inte menat att ta så lång tid men när jag ändå satt vid datorn passade jag på att kolla min Myspace. Jag hade inga nya meddelanden men skrev ett till Arthur Brown och lät honom veta att om han någonsin behöver en saxophoneist när han ska spela live så ställer jag gärna upp om han bara pröjsar bensa till min van. Jag loggade in igen nu på eftermiddagen men han har ännu inte svarat. Detta tog i alla fall längre tid än jag tänkt så när jag var klar kände jag att jakten på fågelboet fick vänta och satte igång med lunchen istället. Lyssnade även om skivan för det är ganska dåligt ljud på den så krävs viss koncentration för att uppfatta the cosmic message som de försökte förmedla den där kvällen på en bar i Plymouth 2007.


För några timmar sedan ringde Dik Mik och lät lite nedstämd. Resan hem hade gått bra men när han skulle packa ur sopsäcken han haft med till mig i brist på resväska visade det sig att han glömt sin mössa hemma hos mig. I UK blåser det mycket så jag förstår varför han saknar den, så snart jag ordnat ett par varma skor är en mössa nästa punkt på min egen klädinköpslista. Jag tänkte efter och drog mig till minnes att Dik Mik nog faktiskt haft en huvudbonad på sig när han anlände, och kanske även när vi jammade i wigwamen. Han kom ihåg att han tog av sig den inne på dass men jag tittade och där var den inte och han mindes inte om han satt på sig den efteråt eller eller gått runt med den i handen. Jag bad honom beskriva den och letar nu efter något blått med lappar över öronen. Det har tagit mig hela eftermiddagen och än så länge inte lett till något resultat så nu har jag beslutat mig för att tillfälligt avbryta sökandet. Självklart vill jag hjälpa Dik Mik eftersom han var kind enough att fixa min gräsklippare men jag har så mycket annat som också måste hinnas med, som att komma i kontakt med universums moder genom att spela på min saxophone till exempel. Jag gör ett nytt försök imorgon istället.


Ha en good evening allihopa.

Featured image