Trocadero mot torra läppar

Dagen började med att jag försov mig. Sedan jag flyttade till Sverige har jag haft svårt att skilja på AM och PM för jag tänker att PM är förkortning för På Morgonen och AM för After Middag. Inners inne vet jag att det är tvärt om men igår tänkte jag fel igen och ställde väckarklockan på 08:00 PM. Vaknade av mig själv vid halv elva och for upp som Goofy på julen när han kommer på att det är han som kör husvagnsekipaget (Det är en jätterolig film. Se den om ni inte redan gjort det, jag tror den brukar gå ettan eller tvåan på julafton). Hastade ut till vanen och drog iväg. Loppisen öppnade klockan tio så det var redan folk på plats och jag fick använda tutan och skrika ”Sorry!” några gånger för att kunna parkera på ett bra ställe. Jag var fortfarande lite yrvaken men fann mig ändå tillräckligt för att fästa en fluga runt halsen och vattenkamma håret för att ge ett bra intryck. Att vara försäljare handlar lika mycket om att sälja ett förtroende som själva varan. Det lärde jag mig tidigt i min saxophone career när jag blev kritiserad för att inte kunna spela särskilt bra och löste detta genom att snarare bygga upp en kosmisk atmosfär än trycka på rätt knappar. Tyvärr gick saccosäcken sönder igen under transporten så golvet på vanen var täckt av små frigolitkulor när jag kom fram. Den gick alltså inte att sälja men jag har fortfarande kvar fodralet ifall någon vill fylla det på nytt och laga hålet. Hör av er om ni är sugna så kan ni få det gratis.

Försäljningen gick ganska trögt i början så jag gick en runda och spanade in de andra försäljarna. En sålde potatis och hade en strid ström av kunder så jag gjorde en mental note till mig själv att gräva ett större potatisland i vår. En annan sålde stentroll och trädgårdstomtar och jag gjorde ännu en mental note om att gå tillbaka dit senare när jag fått in lite deg för ett av trollen såg väldigt intressant ut på ett lite sublimt sätt. Det var något med blicken. Jag var hungrig som fan så gick bort till grillen och tog en korv med mos och när jag kom tillbaka stod en gubbe bakom bussen och fingrade på diaprojektorn. Han frågade om den fungerade, och det gjorde den ju tyvärr inte så då ville han inte ha den. Jag frågade om han ville köpa en upphottad skiva med Pink Floyd för hundra kronor istället men han hade både Dark Side och The Wall hemma. Han pillade ändå på skivorna en stund och när han såg att det var CDrw erbjöd han sig att köpa tre för tjugo kronor styck för han hade lite saker han behövde bränna ut från sin dator hemma. Jag blev lite ledsen över att han inte var mer intresserad av mitt skapande men i affärer får man inte vara sentimental så jag sålde alla exen av The Wall och tackade honom. För att få fart på affärerna och återupprätta min sårade stolthet plockade jag fram saxen och började med en melankolisk melodi. Jag märkte att folk tittade upp men det var ändå ingen som vågade komma fram. Jag vet själv hur det kan vara när man går i affärer – man vill titta på något ifred men plötsligt står en näsvis expedit bredvid och frågar om man vill ha hjälp och berättar om funkitioner man inte visste eller bryr sig om. Sånt är så himla jobbigt så jag blåste vidare i min saxofon men gick och satte mig i framsätet istället så att kunderna inte skulle känna sig uttittade. Jag slöt ögonen och kände hur musiken greppade tag i mig och hur människor drogs till min van likt flöjten hos råttfångaren i Hameln. Jag fick sådan feeling att jag tappade tidsuppfattningen och mycket väl kan ha suttit där och blåst i över två timmar. Till slut var mina läppar så torra att jag var tvungen att sluta. När jag öppnade ögonen hade det blivit mörkt ute och de flesta hade gått hem. Jag gick till grillen och köpte en Trocadero att fukta läpparna med sen slängde jag fotbadet, diaprojektorn och musiktidningarna i deras container på baksidan och åkte hem. Stentrollsförsäljaren hade åkt före mig så jag tror jag ska ägna kvällen åt att försöka återskapa hennes verk.

Advertisements

Städning

Har precis gjort ett ryck och städat lite på vinden. Länge har jag bara tryckt in saker där som jag inte riktigt vetat var jag ska göra av och detta har med tiden lett till att det blivit en faslig oreda. Mina egyptiska scenkostymer hänger längst in vilket inte alls är bra ifall jag någon gång skulle behöva tillgång till en av dem. Tyvärr välte min kapsylsamling så det gjorde väldigt ont under fötterna att vara där inne tills jag arbetat mig fram till strykbrädan och kunde lägga ut den som en landgång på golvet. Jag hittade i alla fall en del grejer som jag känner att jag med gott samvete kan ta med till bakluckeloppisen: en saccosäck, musiktidningar som jag läst klart, ett fotbad, diabildsprojektor, kortlek, en hundkorg i plast och en ljuslykta.

Jag hittade även en vacker porslinsleopard som jag helt förträngt att jag inhandlat en gång när Hawkwind turnerade i Wales och Cornwall. Så mycket besvär jag gick igenom för att få med den hem, och här står den nu bortglömd på vinden. Jag undrar om Riita skulle tycka om den? Om jag lyckas sälja alla saker jag plockat ut från vinden har jag räknat ut att jag kommer tjäna ungefär 375 kronor. Det skulle räcka till att bjuda både Riita och mig själv på middag på kinakrogen inne i centrum. Jag blir så pirrig i kroppen när jag tänker på henne så jag måste nog gå ett valv runt huset nu.

Förresten har Arthur Brown ännu inte svarat på mitt meddelande på Myspace så jag skickade ett nytt för att påminna honom. Bifogade en länk till Ginzas hemsida där han kunde beställa Hall of the Mountain Grill ifall han inte mindes mig från åren då det begav sig. Ni läsare är naturligtvis också välkomna att beställa den om ni inte redan har den: http://ginza.se/product/hawkwind/hall-of-the-mountain-grill-1974-rem-/203046/ På grund av ett olyckligt missförstånd som jag inte vill gå närmare in på får jag dock inte längre några royalties för de exemplar som säljs i skivbutiker så för några år sedan investerade jag i en CD-brännare och färgskrivare och har egna exemplar till salu här hemma om någon är intresserad.

Nej nu ska jag ta ett varv runt huset sen unna mig en bira och slänga in en fryspizza i ugnen. Det är ju trots allt Saturday.

sacco