Obscured by Clouds

Ahh, what a wonderful day! Jag vaknade ganska tidigt till tonerna av fågelsång som kom från hönsgården. Det visade sig att en kråka hittat några trasiga maskor i nättaket och kommit in för att hälsa på sina artfränder. Nu sjöng den högt som för att påkalla en högre makt att hjälpa den ut och jag kände instinktivt att universum nog utsett mig att utföra denna uppgift. Vis av tidigare incidenter började jag med att söka efter mina snabba solglasögon för att skydda mig mot eventuella näbbrelaterade olyckor. Unfortunately verkar jag ha förlagt dem men ute i boden hittade jag mitt cyklop som fungerade lika bra för ändamålet. Med lugna steg klev jag in i hönsgården och nynnade ett harmoniskt om-mantra för att inte stressa kråkan och när jag fått in den i ett hörn och den tog sats för att försöka flyga förbi mig smashade jag till den med mitt tennisracket som jag gömt behind my back. Den förlorade tillfälligt sitt medvetande till another dimension och jag bar försiktigt ut den och placerade den i mitten av den svarta askcirkel som var allt som återstod av Dik Miks wigwam. Jag hämtade sedan min saxophone och spelade en uppmuntrande version av ”The Wizard Blew His Horn” för att väcka den och när den kvicknat till steg den likt the Phoenix mot skyn och försvann ut i skogen i majestätisk prakt. Jag vet inte riktigt varför men jag fick i alla fall feeling och följde efter den in i skogen.

Eftersom kråkan flög och jag gick på marken tappade jag ganska snart bort den. Jag fortsatte dock spela på min saxophone och lät den guide me through sticks and stones tills jag kom fram till en liten sjö som jag inte minns att jag sett förut. Jag hade vid det här laget hunnit bli ganska biten av mosquitos eftersom jag inte kunde vifta bort dem utan att sluta spela på min saxophone. Jag fick då ytterligare en ingivelse och kastade av mig alla kläder och sprang ut i vattnet som var både varmt och härligt. Jag blev plötsligt medveten om att jag fortfarande hade mitt cyklop på och kunde därför se under vattnet vilket var mycket groovy. Jag försökte göra en snorkel av ett vassrör för att kunna vistas längre under vattnet såsom jag hört att North Americas ursprungsbefolkning gjort, men det var svårare än jag trodde och jag stack mig flera gånger på tungan. Då fick jag ytterligare en gudomlig ingivelse och vadade upp och hämtade min saxophone. Jag tryckte in mina strumpor i hålen som normalt öppnar sig när man trycker på knapparna och plockade bort den lilla glasspinnen från munstycket. Jag hade nu en snorkel som i och för sig var lite tung att bära men som kunde supply me with air när jag satte mig ner på botten en bit ut i sjön. Upplevelsen var mycket psychedelic och när jag tittade upp mot vattenytan såg det ut ungefär som omslaget till Pink Floyds skiva Obscured by Clouds.

One love to you all ❤

saxt

Advertisements

Garden can

Igår repeterade vi med bandet igen. Precis som Jahangir önskade så träffades vi lite tidigare för att äta kladdkaka och den smakade mycket bra! Tyvärr visade det sig sedan när vi skulle börja repa att kladdkaka inte går så bra ihop med saxophone för den lilla glasspinnen som sitter i munstycket blir alldeles kladdig så att luften inte kommer fram som den ska. Dilek föreslog att jag skulle prova att blåsa från andra ändan av saxophonen för att få bort kladdkakan som fastnat där inne men det fungerade ganska dåligt för min mun var för liten. Han fick sig i alla fall ett gott skratt när jag försökte och det bjuder jag gärna på för skratt är bra för alla band. I Hawkwind skrattade vi mycket och hade så roligt att en del av oss blev tvungna att sluta för att spelningarna skulle kunna genomföras. Efter att ha spolat igenom saxophonen med högtryckstvätten som jag måste komma ihåg att lämna tillbaka till grannen snart så fungerade den bättre och vi rev av första sidan av In Search of Space. Det är viktigt att repa mycket nu eftersom festivalsäsongen närmar sig och jag hoppas vi kan få några datum till bokada i år. Jag har varit i kontakt med med en man i Borlänge som arrangerar konserter på Liljan och han kände även någon på Säters kommun som ansvarar för arrangemangen i Säterdalen så förhoppningsvis blir det ett nytt leg of the tour i Dalarna. Jag har också pratat med Dik Mik i telephone i söndags. Han har varit lite svår att få tag i under en tid men nu visade det sig att det berott på att han varit upptagen med att uppfinna en tävling och sedan försöka bli bra på den. Han kallar tävlingen Garden can och om jag förstod saken rätt tävlar man två och två mot varandra genom att ligga på marken och kasta en liten mässingsdosa upp i luften för att sedan försöka fånga den med fötterna eller få den att landa på motspelarens package. Jag får erkänna att jag inte förstod helt men Dik Mik lovade att det var ett jätteroligt spel och att jag kunde få fem försprångspoäng om jag åkte över till honom och tävlade. Jag vill avvakta lite för att se vad som händer med nästa leg of the tour men om mitt schema tillåter vore det mycket roligt att återse mitt kära UK för några dagar. Nu måste jag sluta för jag har en kladdkaka i ugnen som börjar bli färdig. Cosmic energy to you all!