I am the eggplant

Greetings humans! Den här dagen har haft en spectacular development och gick från reefer madness till angel voices. Det började med att jag blev uppringd av biblioteket som meddelade att jag hade en bok om pingviner att lämna tillbaka. Jag drog mig till minnes att jag i panik gett bort en bok med liknande innehåll till Dik Mik på hans födelsedag, som jag olyckligt nog råkat glömma, vilket eventuellt kunde bli ett problem och gjorde mig lite nedstämd. Efter att ha tänt en rökelsesticka, slutit ögonen och lagt mig till rätta i mitt indiska kuddhörn och mentalt letat igenom hela huset kunde jag hur som helst inte hitta boken så jag blev tvungen att komma på en annan lösning. Det bar mig emot men i brist på kontanter för att kunna betala the lost item fee samlade jag ihop CD-r skivor med mina soloinspelningar till ett värde motsvarande bokens som biblioteket kunde få istället. På vägen ut till min van ville det sig dock inte bättre än att jag klev rätt i en puddle of snöslask som fullständigt blötte ner min högersko. Jag fick lov att gå in igen för att byta till torra skor och när jag tog av mig dom märkte jag att även strumpan var genomblöt. Om jag tog på en ny sko med strumpan i det skicket skulle det inte dröja länge förens även den nya skon skulle vara fuktig och uncomfortable så jag blev tvungen att byta strumpa också.

Nu stod jag inför ett besvärligt dilemma. Det var bara en strumpa som var blöt men eftersom jag förvarar mina strumpor i par om två skulle jag antingen bli tvungen att låta en ren strumpa ligga kvar i lådan utan partner, eller även ta av min andra strumpa från det första paret utan att det egentligen var något fel på den. Inget av alternativen kändes särskilt harmoniskt och jag övervägde en liten stund att blöta ner den andra strumpan av det första paret med flit, men kände snabbt att det vore dålig karma. Jag suckade och andades tungt genom näsan, men då hände något spännande! Jag har varit förkyld några dagar och detta har gjort att det ibland kommer ett visslande läte ur näsan och det gjorde det nu också. To my surprise märkte jag att ljudet påminde vagt om melodin i Hawkwinds låt The Aubergine That Ate Rangoon och att paret med rena strumpor till formen faktiskt påminde slightly om en aubergine. Jag tog isär paret och satte den ena på min högerfot och trädde den andra på min högerhand. Sedan började jag tralla på låten och gick fram till olika saker i sovrummet med min strumpförsedda hand och låtsades att den var en aubergine som åt upp dom. En badboll, en nordafrikansk kaftan, tea pots, ett fågelbad, en halväten crumpet, ja allt som fanns i sovrummet slukades av den mäktiga aubergineen. Jag kände mig som en av det gamla rikets gudar när jag gick runt med min strumpförsedda hand och slukade allt i min väg och detta fick mig förstås på väldigt gott humör. Jag glömde helt bort mitt ärende till biblioteket och plockade istället fram min saxophone och spelade igenom hela Astounding Sounds, Amazing Music. Det är verkligen en riktigt nice platta om ni frågar mig 🙂

World peace.

strumpor3