Jaaaaa! Triumf!

Hon svarade! Riita svarade att hon hade glömt sin telefon hemma när hon gick till jobbet, nattskift på en pappersmassefabrik. Sen kom hon hem och somnade utan att titta på sin telefon. Men för bara en timme sen, när allt kändes som mörkast fick jag ett svar. Hon skrev att hon gärna ville ta en kopp någon gång! Hon ska till Sverige för att hälsa på sin systerson i mitten av januari och då ska vi mötas någonstans. Varje partikel i min kropp skriker av längtan. Jag ville svara något otroligt överväldigat lyckligt, men jag lade band på mig själv. Hon får inte veta hur anxious jag varit och hur lättad jag är nu. Det är osexigt med män som inte är säkra på sig själva. Det var vad Dik Mik alltid sa till mig när vi var på turné, och han gick alltid hem hos damerna (trots att han inte spelade blås, hehe). Så jag ska vänta ett tag, play the game. Men i min ensamhet tillåter jag mig själv att vara överlycklig. Jag har spelat elflöjtsolot till Silver Machine säkert femton gånger på rad nu och börjar känna mig light headed. Bäst att varva ner lite. Jag ska koka en kopp té och läsa “Stormbringer”, skriven av Hawkwinds gamle vän och Nebulabelönade Michael Moorcock. Fantastic litterature.

Advertisements