Igår eftermiddag ringde jag till Per Granberg på Birdnest records. Det gick inte riktigt som jag hoppats men jag känner fortfarande att det är ett steg i rätt riktning. Tyvärr låg hans skivbolag lite på is för tillfället för det är inte så många i Sverige som köper CD-skivor just nu. Det visade sig dock att han lyssnat mycket på Hawkwind och var väl bekant med min kosmiska saxophone så han erbjöd mig att komma och spela på hans restaurang Ögir i Köping. Jag tackade ja och förklarade att jag på senare tid skaffat mig ganska breda kunskaper om att spela inför restaurangpublik.
Jag blev faktiskt lite tagen av situationen, även om det ju var jag som ringt upp honom för att prata business. Jag försöker alltid hålla en positive attitude men inners inne kändes detta lite som att greppa efter ett halmstrå. Varför skulle en svensk skivbolagsdirektör som ger ut halvrisiga Slade-covers vara intresserad av en åldrad musicnaut? Men som vanligt visar sig universum oberäkneligt! Denna bokning var en viktig belöning till min självkänsla och hjälper att hålla mig motiverad att göra min grej. Dealen var förvisso bara reseersättning, mat och bira men vem vet vilka som kommer sitta i publiken. Om jag inte minns fel tror jag Bananarama blev upptäckta när de spelade på en restaurang som Elton John drev så vem vet.
Jag var så nöjd efter samtalet att jag unnade mig två pints of Guinness till maten och sen ringde jag Dik Mik och berättade den glada nyheten. Han gratulerade mig och erbjöd sig att komma över och agera roddare som under the good old days. Det kunde faktiskt vara riktigt bra för snöret som håller fast dörren till baksätet i vanen håller på att skavas sönder så någon skulle behöva byta ut det innan resan. Jag lovade att undersöka om reseersättningen även inkluderade att flyga in en roddare från UK och skulle höra av mig igen. Det är naturligtvis lite märkligt att jag plötsligt är Dik Miks chef men om dealen går igenom ska jag se till att ta hand om honom väl, precis som när jag hjälpte honom att genomföra sin barndomsdröm om att bygga en wigwam förra året (se tidigare inlägg).
Jag slog även en signal till Albert och berättade att farsgubben minsann var eftertraktad hos den berömde Per Granberg på Birdnest records. Först sa Albert ingenting sedan sa han mycket bestämt att han måste få följa med på detta. Jag blev glad att han för en gångs skull vill umgås med mig frivilligt så naturligtvis sade jag ja. Han, jag och Dik Mik i en van till Köping, vilket äventyr! Påminner mig om när Hawkwind for till Leicester för att överraska Jon Lord en gång. Det blev en minnesvärd tillställning som ingen av oss minns någonting av.
Nu ska jag koppla av med lite rogivande saxophone yoga i vardagsrummet. Ska även börja fundera på en set list till spelningen.
Saxofonsnubben i Hawkwind 