The stink eye

Jag och Dik Mik, som är tillbaka i byn igen, bestämde oss för att fira att det var lönehelg med att gå på restaurang. Vädret var så pass fint att vi gick till Dileks grill och beställde varsin köttbulle meal som take away och satte oss vid en strand för att samtidigt kunna njuta av naturen och dricka några folköl. Några gräsänder simmade förbi och jag berättade för Dik Mik att dom tillhör släktet andfåglar, för det har jag läst i boken Europas fåglar som jag har hemma. Dik Mik hummade till svar men verkade inte riktigt lyssna för han hade samtidigt vridit huvudet över axeln och verkade spana efter något. Jag upprepade den intressanta informationen men Dik Mik verkade fortfarande inte helt närvarande så jag frågade vad som var fatt. Han förklarade med en grumpy voice att han sett en bloke i jeansjacka gå förbi på promenadstigen ovanför oss som tydligen gett oss the stink eye, och detta var naturligtvis oerhört provocerande. Jag förespråkar som ni läsare säkert redan vet peace and love för det mesta, men Dik Mik har svårare att let bygones be bygones när han drabbas av en oförrätt så han ursäktade sig med att han bara skulle gå och köpa cigg och tog rygg på the bloke. Jag valde att sitta kvar eftersom vi även väntade på att Jahangir skulle komma förbi, och det skulle ju bli svårt för honom att hitta oss om vi båda var borta. Efter en stund kom Dik Mik tillbaka och tydligen hade the bloke i jeansjacka försvunnit så vi fortsatte att dricka folköl och vänta på Jahangir. Men vet ni vad? Jahangir kom inte. Så vi gick hem istället och kollade på en dokumentär om Winston Churchill och zonade ut mentalt. Slutet gott, allting gott.

Peace.

Advertisements