Jag har fått ett nytt meddelande på Myspace från professorn som jag berättade om förut. Av olika anledningar hann jag aldrig göra färdigt hans test men nu visade det sig i alla fall att det inte spelade någon roll för institutionen där han arbetar har ledsamt nog dragit in finansieringen. Han frågade även om han kunde låna 5.000 kronor av mig så jag blev lite nervös och har därför inte svarat.
I övrigt går det mesta av min tid åt till förberedelser inför the tour. Det fanns inget tillräckligt långt spännband på OKQ8 för att dra runt hela vanen, men efter att ha diskuterat saken med Dik Mik på telefon köpte jag istället två som jag skarvade ihop och, voila!, sedan gick det som en dans. Jag har justerat dem så att ena spännet sitter precis vid handtaget på den glappa dörren och det andra på nästan samma ställe på andra sidan. Spännena ser ut lite som något astronauter skulle kunna använda och den orange färgen på bandet bidrar också till att vanen ser ut lite som ett rymdskepp nu. Hotellet vi är inbokade på i Västerås har tydligen den egenheten att vi måste ta med oss egna sängkläder enligt Lasse så jag funderar på att spänna upp mitt underlakan i ett av vanens fönster eftersom det ser ut som universum sedan jag och Jahangir råkade hamna i ett konstnärligt rus. Tyvärr var det något märkligt med tuschfärgen vi använde till planeterna så just nu vaknar jag varje morgon täckt av prickar, men det gör inte så mycket eftersom jag oftast har kläder på kroppen den här tiden av året.
Jag har även tagit mig tid att skriva ett brev till Monica Backström för att förhöra mig om vad det skulle kosta att beställa ett par ögon till en garntavla föreställande en uggla på 20×25 inches. Den gamla tavlan betraktar jag fortfarande som omöjlig att restaurera så jag undersöker nu istället möjligheterna att göra en helt ny, för det ser fortfarande förfärligt tomt ut på väggen i trappen. Tidigare har det inte besvärat mig jättemycket, men nu när det börjar bli ljusare ute inser jag att det skulle se väldigt opersonligt ut att ha en hel vägg utan dekorationer om till exempel Riita kom på besök. Jag ligger redan lite på minus hos henne för att jag råkade uttrycka mig nedsättande om pudlar under ett samtal så jag har inte råd med fler billiga misstag.
Igår repade vi hela bandet för första gången. Dilek gillade inte de congas vi tidigare kommit överens om att han skulle spela så vi kom istället överens om att han hoppar in på gitarr under några persiska folksånger som han kan sedan tidigare. I övrigt får en trummaskin ta hand om kompet så att Dilek kan fokusera mer på att sköta merchbordet och dela ut kommunistiska pamfletter. Jag tror faktikt den här lösningen är den bästa tänkbara för då är vi så att säga bemannade på alla fronter, för att låna Dileks ord. Vi körde igenom folksångerna en gång sedan slog Dilek på trummaskinen och lät mig och Jahangir ta oss an Purple attic medan han öppnade en flaska vin och planerade mellansnacket. Kvällen blev mycket lyckad och avslutades med att jag och Jahangir demonstrerade illusionen av the Milky Ways undergång med hjälp av ficklampan och lakanet.
Jag känner verkligen hur allting pekar spikrakt uppåt just nu.
Saxofonsnubben i Hawkwind 