Ett spöke

Igår var jag på en flea market för att försöka finna ett nytt tape deck. Det var ett väldigt bra ställe för ägaren hade ingen särskild inriktning på sin verksamhet så det gick att hitta allt möjligt användbart. Han brukar även dyka upp med lite prylar på bakluckeloppisen där jag jobbade förut men då har han bara med sig saker som han dubbelkollat att dom fungerar så det är mycket svårare att göra fynd där. När jag gick runt bland de trivsamma bergen av vintage electronics och porslin kom jag av oklar anledning att tänka på att jag kanske var ett spöke. Jag har ingen speciell anledning att misstänka att det verkligen förhåller sig så men det var ändå en spännande tanke för jag tror nämligen inte att någon skulle märka det. Jag hade min vanliga fodrade flanellskjorta, fiskehatt och Wellington boots så till det yttre såg jag ut som vilken människa som helst. Det är lite svårt att förklara men så som jag tänkte skulle jag alltså kunna vara ett spöke men att ingen märkt något för att jag ser helt ordinary ut. Ja jag vet inte riktigt vad jag vill säga med detta men tanken har följt med mig allt sedan dess.

Universal love.